Klas har fått flytta in hos stormössen, i storburen. Han klarar det nu, så stor och kaxig han har blivit. Jag kallar honom för han, även om även Klas är en hona. Om Klas hade varit en hane hade det blivit heltokigt i musburen.
Det som föranlett förflyttningen är att Klättermus behöver få lite lugn, lite egen tid. Lite ro behöver hon, för att kunna äta upp sig. Hon är så liten. Växer inte som hon bör. Det är bara hennes päls som växer. Hon ser ut som ett yrtroll. Jag blir orolig. Nu, när hon är själv i lillburen, måste jag leka lite mer med henne. Möss vill ha sällskap. Men inte sällskap som äter upp all maten!
Hennes mage kändes så spröd, när hon tryckte sig mellan mina fingrar. Jag vet inte varför, men möss gillar att trycka sig igenom små, små springor. Jag tänkte; det skulle vara lite bra, med små burar, även för oss. Jag skulle själv kunna tänka mig en liten bur. Med springhjul och matskål. Då skulle inte de stora komma åt mig. Och jag skulle inte behöva vara rädd för att springa bort mig, vid något tillfälle av yrsel och blindhet.
Fast så kommer jag på; det finns ju faktiskt människor som hamnar i burar. För att skyddas från sig själva, eller för att skydda andra. Jag hade helt glömt! Så jag ändrar mig. Jag vill nog inte ha någon bur. Men jag önskar att vi skall kunna leka med varandra. Allihop. Och inte äta upp varandras mat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar