Jag är en vän av vardag. Jag är uppenbarligen inte en vän av ostrukturerad vardag. Jag visste det! Har alltid varit rädd för mig själv. Att jag inte skall kunna organisera mig.
Jag inser nu att tiden här är begränsad, vilket innebär att jag får panik. Samtidigt som jag längtar hem. Jag är trött på dammet och värmen. Trött på att saker går så långsamt. Trött på att bli arg på att saker går långsamt. Trött på att jag inte bara kan skratta åt alltihop och bara njuta av det långsamma tempot.
Jag försöker njuta så gott jag kan, men det är ingen som talar om för mig när jag skall jobba och när jag är ledig. Som nu. Jag sitter på ett internetcafé och gör läxor, skriver respons till mina klasskamrater. Det är lördagkväll och klockan är snart nio. Jag borde göra något roligt. Dumma mig!
I förrgår lyckades jag övertala mig själv att njuta. Jag pausade på hemvägen från bygget och, istället för att kasta mig över gardinupplägg, disk och tvätt så satte jag mig på en resturang vid havet och beställde in ångkokta krabbor. Tre stycken! De var goda. Varför äter jag inte krabba oftare? Det är sånt som gör mig frustrerad. Och så blir jag trött på att jag blir frustrerad över sånt här. Skärpning! Ja, ni fattar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar