onsdag 4 november 2009

Blöta tårar i Amazing Thailand, the land om smiles...














Idag var en sådan där konstig dag igen. Jag kastas mellan emotioner som sopor kastas runt i ett sopnedkast. Visst är jag bra på metaforer!
Glädje på morgonen över en ny dag. Starka obehagskänslor vid läsning av en text. Manisk beslutsamhet och nästan avgrundsaktigt engagemang i en egen text om faran med att använda språkets makt till att begränsa en annan människas frihet att definiera sina egna erfarenheter. Den fiktiva våldtäkten. En begreppsanalys. "Förstörd för livet". Ja, den riktningen. Ungefär.
Sedan; Fundersamhet när jag såg att en fisk försvunnit ur min näckrosdam (fåglar fick jag veta sedan...). Businessinspiration när mina kreativa chokladbollar, med jordnötter, sesamfrön, katrinplommon och cocos emottogs med smackande läten och nickningar. "YES, WE CAN!" på något vis... Adrenalin när jag höll engelskalektion för ca 20 stycken ca 20 åringar som knappt kunde ett enda ord engelska. Jag fick introducera min nummerövning med hjälp av tärningar och kroppsspråk. (Ett mycket välfungerande och praktiskt språk för övrigt, om det inte missbrukas vill säga.)
Sedan; samtal med min närmaste vän pi Dem om klädsel och vad som är reaproy (ordentligt) eller ej. Diskussion om kön och sexualitet. Plötsligt insåg jag kulturkrocken. Som att stå helt naken på scen. Till skillnad från i norden så sker faktiskt ofantliga mängder, mycket brutala överfallsvåldtäkter i Thailand, dagligen. Gangbang, pratar vi om här. Min lite naiva irritation, kring det som jag ansåg var lite präktigt, vändes snabbt till ett samtal med blöta tårar. I min lilla fina stad! Prachuab. En 80 årig pedofil har nyligen satts ifängelse. Några mil söderut härjar ett gäng som kidnappar barn, tjejer och killar. Efteråt, skjuts dem. Man får, helt lagligt, köpa vapen redan i tonåren. Jag gick in på UD:s hemsida. Ja, man bör klä sig ordentligt, det säger även UD. Den thailändska regeringen tystar ner, vill inte hindra turismen. Welcome to Amazing Thailand, the land of Smile. Javisst!
Sedan; jag gick upp till min bungalow på taket och grät ännu mer, och bad. Gud, hur kan det ha blivit så ont överallt? Brutalt! Ja, jag fick inget svar, direkt. Jag gick och klippte mig. Håret blir kortare och kortare. Också lite coolare, tycker jag. Jag har sedan dess lekt med mitt redigeringsprogram. Man klarar bara en viss mängd emotioner om dagen. Sedan nästan sprängs man.
Idag 27 grader celcius. Sov gott!

Genvägar: tryck på Ctrl med: B = Fet, I = Kursiv, P = Publicera, D = Utkast mer
Publicera inlägg
Spara som utkast

3 kommentarer:

  1. "Bara en viss mängd emotioner" – ja herregud. Verkligen. Nu är du dessutom så snygg att det är dags att täcka över dig med en slokhatt eller nåt, så vi andra inte bländas!
    I Björkhagen: snö. Smälter när den når marken. Gömmer vi oss för elementen? Nej! Jag joggar mig fram genom livet, eller i alla fall genom skogen, eller i alla fall en liten bit innan jag kurar ihop mig vid skrivbordet. Kram! Grod

    SvaraRadera
  2. Redigering, Grodis, redigering! Det gör underverk! Jag använder solfjäder och keps. Är det gott nog? Annars får jag cykla till marknaden i morgon bitti och fixa hatt.

    Snö är vackert! Att sitta med öppna fönster och höra kvällsljud utanför, hundar, syrsor och mopeder, det är också vackert. Kram!

    SvaraRadera
  3. Vilken berg-och-dal-bana!! Mycket härligt, men också besvärligt att komma in i ett land "på riktigt"...men du är i alla fall skitsnygg! :)

    SvaraRadera