Räfven gör succe i Prachuab

Hur skall jag få plats med alla upplevelser?


I morse; möte i kyrkan. Hur länge sedan var det jag gick till en kyrka och kände mig hemma? Ni som känner mig, ja ni vet att det är ett tag. Jag började gråta när vi sjöng. Det händer ganska ofta nu för tiden. En god gråt. En mjuk och lugn. Jag vet inte varifrån den kommer, men den känns nästan primal. Jag saknade mamma idag. Det är synd att hon ínte får uppleva hur fint det är nu, mellan människorna.



Efteråt; Blev bjuden på fantastisk seafood lunch, ca 10 meter från där fisken, räkorna, kräftorna, krabborna och bläckfisken faktiskt lever. Det kan man kalla närproducerat!


Efter det; återvände till min bungalo. Det började åska och regna. När det regnar är det på riktigt. Det dundrar här uppe på taket. Jag lade mig vilade i sängen. Kände hur regnet omslöt mig. Som att vara barn igen, oförstörd.


När jag vaknade efter min siesta; skulle fylla på rent vatten i mina flaskor och hamnade mitt i brass och blåslektion här nere på skolan. Musikläraren tog fram sin klarinett och log mot mig och undrade om jag kunde visa lite. Absolut! Det är lite sorgligt att de har flera instument på skolan som ingen kan spela, så om jag kan hjälpa till... :) Jag sprang upp på taket och hämtade min klarinett för att visa. Min tanke om att göra nybörjarvideos för små och stora som vill lära sig spela fick en boost. Vi övade lite på den thailändska nationalsången. Den går alltid hem!!!


Efter lektionen slog jag mig ner vid datorn i musikrummet och spela några låtar av Räfven. Vilken succé! Ni anar inte. Hela musikläraren log, vickade på tårna och nickade. "Wow! Sanock! Sådan här musik finns inte någonstans i Thailand. Här vill alla spela rock. Det här är väldigt rolig musk, bra! Här är det bara barn som spelar brass och blås, vuxna vill vara coola och spela gitarr... Vilken grej!" Jag sa att jag skall göra ALLT vad jag kan för att kanske, kanske en bandmedlem kan komma och visa hur man kan skapa eget. Eller "Tham eeng!" som är en av mina mest frekventerade slogans. Do it yourself! liksom... Han ville absolut ha en kopia på musiken och undrade om vi kanske, eventuellt, kunde lära oss någon enklare låt och spela tillsammans. Absolut, sa jag, och spelade Baba Jaga. Det var mycket uppskattat. Inte för svårt, sa han. Vi har en kille som spelar fiol, massor med olika trummor och några plingplong xylofoner, gitarrer och en massa barn som älskar att spela. Jag tror att det kommer bli glädje här i kvarteren... :)


Därefter frågade jag honom lite om musikaffären i Bangkok där han beställer instrument till återförsäljningspriser. Där finns allt, sa han, förutom dragspelet. I thailand finns inte dragspel, sa han, och pekade med lite sorgsen min på Johan i musikvideon. Det var mycket synd, tyckte han, mycket synd. FÖr det var nästan det roligste instrumentet han sett. Här finns bara elektriska pianon. Fy vad tråkigt, tyckte han, det tyckte jag med. För att visa på vilka instrument som finns på skolan öppnade han en låda och tog fram en jättelik, skinande Tenorsaxofin! Hurra! Jag fick spela! Om jag hade aningen fler kronor i plånboken skulle jag slå till direkt. Märke: Bernhard eller något. Om det är ett bra instument vet jag ju inte, men det lät kul när jag spelade. Lite halleluja, faktiskt...


När jag skulle packa ner saxofonen i lådan igen såg jag till min fasa hur samma burk vinylwax som jag använder till min motorcykel låg i väskan. Alay, na ka? frågade jag. Åh, to make saxofon nice and shine! Här; everything possible! Varför inte polera saxofonen med vinylvax? Det blir säkert snyggt och glansigt!


Såhär ser kartongen ut...

Skulle säkert få vem som helst att gråta i Sverige, men här gråter vi inte! Vi skrattar åt alltihop...

Sen; upp på rummet och göra healthy bun! Det är också en affärsidé för skolans, snart färdiga, coffeshop. Dagens chokladboll hade inget socker men däremot: bovete, kaffe, cacao, russin, hackade jordnötter, svarta sesamfrön, cornflakes, yoghurt och lite, lite smör. De rullades redan i hackade jordnötter blandade med vita sesamfrön. Mycket nyttigt!


När allt var klart gick jag ner till bibelskolan för kvällen lektion i "english conversation". Jag passar på att prata om kulturkrockar, storföretagens monopol, hur indianerna utrotades ur USA, hur dumt det är för miljön med alla hundratals plastpåsar som förbrukas här, dagligen, och hur någon smart thai har börjat göra snygga tygväskor med den lilla loggan: Let´s keep our world clean! Smart va! Jag tog fram min egen som jag köpt och visade. Snygg väska! tyckte studenterna. Jag tycker vi skall sälja väskorna i vår coffeshop. Åh, så smart!


Slutligen berättade jag om mitt arbete i Sverige och om hur jag drömmer om ett tillgängligt gästhem för folk som anars inte kan besöka såhär vackra platser. Jättebra idé, tyckte de som var på lektionen, jättebra! Begreppet tillgänglighet är helt nytt här. Ett främmande koncept. Åh, säger de. Ah! De tycker att jag är otroligt smart. Det är nästan farligt att få så många kommentarer om smarthet varje dag. Farligt, farligt... Jag använder argument som; vill du ha gäster på ditt hotell, i din resturang, kunder i butiken, folk från europa som har pengar att betala för kvalitét och tillgänglighet? Ja, då är det hur enkelt som helst att göra det tillgängligt. Det kostar inte mycket. Lite cement och sen är det klart. Wow! tycker de. Det tycker jag med.

Nej, nu måste jag skriva lite för skolan. Det är ju CSN som försörjer mig...